Catharina Lindgren photography

03/06/2026

13/05/2026

En av mina allra käraste är Basia som överlevde 2,5 år i Auschwitz. Bara det känns som en omöjlighet och ett mirakel. Hon låg på dr Mengeles brits mer än en gång och klarade sig varje gång p g a något strömavbrott eller annat tekniskt strul.
I sommar skulle hon fyllt 103. Basia är en av de mest kärleksfulla människor jag mött. Varje stund med henne har varit en ynnest.
Jag slutar aldrig förundras över hur det är möjligt att en människa som varit så länge i helvetet kan ha så mycket att ge vidare till andra.
Via i frid käraste Basia.
Mitt hjärta är tungt idag, men vi ses igen.

08/05/2026

Boken finns att beställa hos Bokus till ett bra pris!
Dessutom ska den finnas på många bibliotek sedan några veckor 🙏🏼❤️
https://www.bokus.com/bok/9789198657357/glom-oss-aldrig?srsltid=AfmBOopz4c-9nSAqIL05lJ3QkuPwJwTdQllWo7SpfbQ-MvFKdQIqBhoh

02/02/2026

Bibliotekstjänst recenserar boken!
Condrò Lindgren, Catharina.
Glöm oss aldrig. Alster förlag. 168 s. Ill. Text på svenska och engelska. Inbunden.
Publiceras i BTJ-häftet nr 5, 2026.
Lektör Ulf Lindgren
Recension
Nu har det gått 80 år sedan Auschwitz befriades. Många av de som överlevde finns inte längre kvar. Catharina Condrò Lindgren har samtalat med 42 personer som ännu är i livet och nu är mellan 80 och 102 år gamla.Boken består av deras berättelser. Korta fragment eller lite längre skildringar av gripandet, separationen från föräldrarna, tiden i lägret eller förvirringen vid befrielsen finns utspridda i boken, som dock har ett annat fokus än orden. Det som bär berättelsen är istället händerna; gamla människors händer fotograferade både i färg och svart-vitt. Åldrade händer som undkom mördandet och fick leva länge. Ibland håller händerna ett föremål som varit eller är viktigt för personen. Varje bild får ett helt uppslag och ackompanjeras av ett kort citat från personen själv. Just för att orden är så få och bilden så närgången drabbar den mig som läsare. Orden påminner om hur nära döden personen varit medan händerna bevisar att livet vann. Förintelsen har skildrats med så många ord och med bilder av högar med glasögon och skor att den ibland känns abstrakt och avlägsen. Genom denna bok av händer kommer allt plötsligt mycket närmare. Glöm oss aldrig är en bok att bläddra i och samtala om.
Helhetsbetyg: 4.

22/01/2026

Kyrkans Tidning recenserar boken. Tusen tack!

Vi behöver påminnas om vad som skedde och om att varje människoöde är unikt, skriver Helene Egnell i sin recension av fotoboken Glöm oss aldrig.

01/01/2026

Gott nytt år!

13/12/2025

Zofia blev nästa att lämna. Hennes historia hör till de mer dramatiska och grymma.

"Werwolf stängde in alla kvinnor i små hus vid järnvägen. Sen sprängde de husen. Men jag lyckades fly. Jag sprang mot skogen. Då sköt de mig i benet och lämnade mig i tron att jag var död. En ung soldat hittade mig, jag sa att jag var polska. Han var tjeck, bara 16–17 år. Han sa 'Jag ska rädda dig’, och tog mig till ett skyddsrum. Där gömde sig också tyska soldater i civila kläder, rädda för de allierade. Jag var en 16-årig judisk flicka med brutet lårben mitt bland nazisterna. Jag trodde aldrig jag skulle överleva."

Zofias upplevelser under kriget lämnade henne med livslånga skador och fysiska handikapp. Hon blev kardiolog och flyttade till Sverige med man och barn.
Här visar hon en bild från gettot i Lodz.

Vila i frid, kära Zofia 🙏🏼🕯️✨