13/09/2026
Pirkanmaa-Satakunta: staijausta, arosuohaukka ja kurkiretki
Edellinen yö meni valvoessa – vaihteeksi. Aamulla seitsemältä lähdin lintujen syysmuuttoa seuraamaan Tampereen Santalahteen Pirkanmaan lintutieteellisen yhdistyksen tapahtumaan (Pily ry/BirdLife Pirkanmaa). Luulin olevani myöhässä, m***a olinkin perillä etuajassa. Aamu valkeni sumuisissa merkeissä, m***a näkymä selkeni melko nopeasti.
Heikki Koivumäki veti tuon Pilyn reissun ja paikalla oli muitakin konkareita, m***a myös aloittelijoita. Sopiva kattaus monen tasoista linnuista kiinnostunutta harrastajaa. Aloittelijat kyselivät tunnistusvinkkejä ym. konkareilta, jotka vastasivat auliisti. Itsekin esitin kysymyksiä ja opin muiden kysymyksistä. Sain taas myös lisää hyvää ja hyödyllistä paikallistietoa, sillä Pirkanmaa on minulle edelleen vierasta seutua, vaikka olenkin pian neljä vuotta täällä asuneena ja aktiivisena luontoharrastajana oppinut paljon.
Santalahden staijauskeikan paras saalis oli hyvät kuvat kärpästä. Kärpällä oli ilmeisesti vähän turhan suuri ego, liekö katsonut peilikuvaansa lusikan takapuolelta ja nähnyt kuperasta pinnasta itsensä suurempana kuin olikaan. Ensin se juoksi rusakon kanssa rinta rinnan ja sen perässä, sitten se jahtasi valkoposkihanhia, joskin myös pikkulintuja. Ihmisiä se ei pelännyt lainkaan, vaan tuli aivan viereen töllöttämään meitä. Hauska ja vekkuli kaveri seurata. Välillä se malttoi pari sekuntia olla paikoillaan, niin että minäkin sain vanhalla Canon R:llä kuvia siitä.
Toinen mieleenpainuva tapahtuma oli kun nuori kuikka tuli aivan rannan tuntumaan töllistelemään meitä. Sain siitä jonkilaiset kuvat muistoksi.
Lähdin Pilyn staijaustapahtumasta kotiin vähän ennen kymmentä. Santalahdessa minulle iski nälkä ja annoskateus, joten kävin paluumatkalla kaupassa hakemassa mikropitsoja ja hedelmänektaria. Pääsin kotiin kymmenen jälkeen ja siellä koitti pieni evästauko samalla kun kuvat latautuivat koneelle. Syötyäni ja kuvien, siirryttyä kävin aamun saaliin nopeasti läpi ja valitsin säästettävät kuvat ja poistin loput. Puuhailin pakolliset puuhat ja sitten olikin jo määrä lähteä seuraavaan paikkaan.
Klo 12.30 lähdin hakemaan Pirkkalasta kaveriani Alania, jonka kanssa menimme kuvaamaan suohaukkoja ja muita lintuja Sastamalaan. Arosuohaukka oli pääkohteemme ja sen myös näimme – Kiitos Heikki K. vinkistä. Siitä tuli vuosipinna ja elis, minulle ja Alanille. Näimme tuhansia naakkoja, sinisuohaukkoja, arosuohaukan tai pari, varpushaukan, jonkun isomman petolinnun, hanhia, sekä useita pikkulintuja, jotka jäivät tunnistamatta. Paikalla naukui myös töyhtöhyyppä, jota vähän ihmettelimme, sillä ajattelimme niiden lähteneen jo aikaa sitten etelään.
Sastamalasta menimme vähän neljän jälkeen Kokemäelle, Mutilahden nuotiopaikalle/Ala-Kauvatsan joen laavulle moikkaamaan Tampereen valokuvausseuran entistä koordinaattoria Tapania ja paistamaan makkaraa – perinteensiirtoa parhaimmillaan. Tai perinteensiirto koordinaattorin hommien suhteen alkaa olla jo minun ja Tapanin välillä taputeltu, m***a mieluusti aina hienoa miestä tapaan. Olemme Tapanin kanssa muutenkin melko tiiviisti tekemisissä, vaikka hän onkin jättäytynyt taka-alalle vetäjän hommista. Makkarat maistuivat nälkäisille ja samalla koin huojentavan ahaa-elämyksen. Etsin alussa puukkoa repusta, m***a sitä ei ollutkaan siellä. Ensin tuskailin, että se on jäänyt edelliselle reissulle, kunnes muistin, että se jäikin kaverin autoon edellisen reissun päätteeksi. Samassa tajusin, että siellä täytyy minun makkaratikunkin olla, jonka katoamista ihmettelin jo ennemmin. Hyvä näin, etenkin puukko on minulle tärkeä ja arvokas. Se on hyvä puukko ja sain sen isältäni, kakkosluokkaa, m***a kakkosluokkalaisen siitä tekee vain jokin värivirhe, joka minua ei liikuta pätkääkään. Puukko on työkalu ja sellaisena se on varsin oivallinen – kauhavalaisten tekoa. Samalla se on muistoesine isältäni.
Makkaranpaiston jälkeen tiemme erkanivat, kun Tapani lähti seuralaisineen Isosuon pitkospuille ja minä lähdin kaverini kanssa Puurijärvelle Kärjenkallion lintutornille, sillä minun oli määrä vetää Tampereen valokuvausseuran kurkikuvausretki siellä. Aikamme odottelimme parkkipaikalla mahdollisia myöhästelijöitä, kunnes sain viestin yhdeltä seuran jäseneltä, että he ovat jo tornissa. Mukava vetää omatoimisille aikuisille retkiä, kun ei tarvitse paimentaa kaikkia niin kuin pikkulapsia, vaan he osaavat itsekin ohjautua pelipaikoille. Tuo ei suinkaan ollut seuran ensimmäinen kurkiretki Puurijärvelle ja jäsenet ovat käyneet tornilla myös omin päineen, joten se oli monelle entuudestaan tuttu paikka. Kurkiretki alkoi klo 17 ja kesti aina iltahämärään asti. Aikansa saimme odottaa kurkien saapumista, m***a kun ne vihdoin tulivat, näky ja äänimaisema oli komea. Näimme vähintään tuhatpäin kurkia, satoja metsähanhia, sorsia, ruskosuohaukan, merikotkan tai pari, laulujoutsenia ja pikkulintuja ja kuulimme lintujen ääniä metsästä ja järveltä, joka ei tosin enää mikään järvi ole vaan lähinnä kosteikko, sillä se on kasvanut koko lailla umpeen. Vielä hämärän tullen tornista poistuttuamme pysähdyimme matkalla lintulavalle, missä oli muitakin ihmisiä, myös Tapani seuralaisineen.
Olin illalla takaisin kotona varttia vaille yksitoista, pakko myöntää, hieman väsyneenä. Kai tuota voi jo sanoa täysimittaiseksi työpäiväksi. Oli tarkoitus vielä illan päälle käydä Sastamalan ja Kokemäen kuvat läpi, m***a sen verran on miehestä akku loppu, että oli pakko siirtää homma seuraavalle päivälle. Runsaiden eläinhavaintojen lisäksi päivä poiki hyviä keskusteluita, uuden oppimista ja tiedon jakamista myös minulta eteenpäin, sekä uusia linturetkisuunnitelmia niin valokuvausseuran puitteissa, kuin myös kahdestaan Alanin kanssa.
Pääsin petiin joskus kahden maissa yöllä ja laitoin puhelimen herättämään varttia vaille viisi aamulla, sillä oli pieni mahdollisuus sumuisiin maisemiin aamulla. Heräilin yöllä moneen kertaan ja lopulta nousin ennen herätystä ja aloitin päivän askareet. Aamulla ensitöikseni tarkistin säätiedotuksen vain huomatakseni, että sumulupaukset olivat kaikonneet eli säätiedotus oli jälleen kerran muuttunut. M***a eipä se haitannut, sillä se tiesi vain sitä, että minulla oli enemmän aikaa tehdä pakollisia tietokonehommia ennen aamun kuvauksia.
Päivän eläinlajit
Linnut jotka itsekin näin tai kuulin
1. Valkoposkihanhi
2. Kalalokki
3. Urpiainen
4. Harmaalokki
5. Västäräkki
6. Vihervarpunen
7. Naakka
8. Niittykirvinen
9. Pähkinähakki
10. Sepelkyyhky
11. Metsäkirvinen
12. Silkkiuikku
13. Varis
14. Isokäpylintu
15. Sinisuohaukka
16. Kuikka
17. Kaakkuri
18. Kahlaajia
19. Keltavästäräkki
20. Merimetso
21. Harmaahaikara
22. Laulujoutsen
23. Metsähanhilaji
24. Arosuohaukka
25. Varpushaukka
26. Kurki
27. Punatulkku
28. Mustarastas
29. Punarinta
30. Merikotka
31. Tiltaltti
32. Palokärki
33. Sinisorsa
34. Ruskosuohaukka
35. Pöllölaji
Nisäkkäät
1. Rusakko
2. Kärppä
3. Lepakkolaji
Lauantailta tuli kolme uutta lintuhavaintopistettä (pähkinähakki, keltavästäräkki, arosuohaukka), niitä on yhteensä tänä vuonna kertynyt 147 pistettä ja uusi ennätys häämöttää vain 9 pisteen päässä.
Nisäkäspisteisiin sain merkata sen isoegoisen kärpän.
Päivän lintulajeja oli paljon enemmänkin, m***a ilman kiikareita tai kaukoputkea en nähnyt kaikkea. En myöskään tunnistanut kaikkien lintujen ääniä.
Tampereella, 13.9.2026
Tarina myös kotisivujeni blogissa muutaman kuvan kera.
///
Pirkanmaa-Satakunta: visual migration watch, pallid harrier, and a crane excursion
The previous night was spent awake – for a change. At seven in the morning, I headed to Santalahti in Tampere to follow the autumn bird migration at an event organized by the Pirkanmaa Ornithological Society (Pily ry/BirdLife Pirkanmaa). I thought I was late, but I actually arrived early. The morning dawned foggy, but the view cleared up fairly quickly.
Heikki Koivumäki led the Pily trip, and there were other veterans present, as well as beginners. A nice mix of enthusiasts interested in birds at various skill levels. The beginners asked for identification tips and other advice from the veterans, who answered generously. I asked questions myself and learned from others' questions. I also gained more good and useful local knowledge once again, as Pirkanmaa is still unfamiliar territory to me, even though I have lived here for nearly four years and learned a lot as an active nature enthusiast.
The best catch of the Santalahti migration watch was good photos of a stoat. The stoat apparently had a slightly oversized ego, perhaps having looked at its reflection in the back of a spoon and seen itself larger on the convex surface than it actually was. First, it ran side by side with a brown hare and chased after it, then it chased barnacle geese, as well as small birds. It wasn't afraid of people at all, but came right next to us to stare. A fun and lively fellow to watch. Occasionally, it managed to stay still for a couple of seconds, so I even got photos of it with my old Canon R.
Another memorable event was when a young black-throated loon came right near the shore to stare at us. I got some photos of it as a keepsake.
I left the Pily migration watch event for home a little before ten. At Santalahti, hunger and dish envy struck, so on the way back I stopped at a store to pick up microwave pizzas and fruit nectar. I got home after ten, and there was a short snack break while the photos were downloading to the computer. After eating and transferring the photos, I quickly went through the morning's catch, selected the photos to keep, and deleted the rest. I took care of the necessary chores, and then it was already time to leave for the next location.
At 12:30 PM, I set off to pick up my friend Alan in Pirkkala, with whom we went to shoot harriers and other birds in Sastamala. The pallid harrier was our main target, and we saw it – thanks to Heikki K. for the tip. It became a year tick and a lifer for both me and Alan. We saw thousands of jackdaws, hen harriers, a pallid harrier or two, a Eurasian sparrowhawk, some larger bird of prey, geese, and several small birds that remained unidentified. A lapwing was also mewing nearby, which surprised us a bit, as we thought they had left for the south a long time ago.
From Sastamala, a little after four, we went to Kokemäki, to the Mutilahti campfire site/Ala-Kauvatsa river lean-to shelter to greet Tapani, the former coordinator of Tampere Photography Society, and to grill sausages – tradition transfer at its best. Or the transfer of traditions regarding the coordinator's duties between me and Tapani is already pretty much wrapped up, but I am always happy to meet a fine man. Otherwise, Tapani and I are in fairly close touch, even though he has stepped back from the leader's duties. The sausages tasted good to hungry people, and at the same time I experienced a relieving lightbulb moment. At first, I was searching for my knife in the backpack, but it wasn't there. Initially, I agonized over it having been left on the previous trip, until I remembered that it was left in my friend's car at the end of the previous trip. At the same time, I realized that my sausage stick must be there too, whose disappearance I had already wondered about earlier. Good this way, especially the knife is important and valuable to me. It is a good knife and I received it from my father, second choice, but what makes it second choice is just some color flaw that doesn't bother me one bit. A knife is a tool, and as such, it is quite excellent – made by the people of Kauhava. At the same time, it is a keepsake from my father.
After grilling sausages, our paths diverged as Tapani and his companions left for the boardwalks of Isosuo, and I headed with my friend to Puurijärvi, to the Kärjenkallio bird tower, because I was scheduled to lead the Tampere Photography Society's crane photography trip there. We waited at the parking lot for a while for potential latecomers, until I received a message from a society member that they were already in the tower. It is nice to lead trips for self-reliant adults when you don't have to herd everyone like small children; instead, they can guide themselves to the action spots. That was by no means the society's first crane trip to Puurijärvi, and members have visited the tower on their own as well, so it was a familiar place to many. The crane trip started at 5:00 PM and lasted until dusk. We had to wait a while for the cranes to arrive, but when they finally came, the sight and soundscape were magnificent. We saw at least thousands of cranes, hundreds of bean geese, ducks, a Western marsh harrier, a white-tailed eagle or two, whooper swans, and small birds, and we heard bird calls from the forest and the lake, which is no longer really a lake but mostly a wetland, as it has grown completely overgrown. As dusk fell after leaving the tower, we stopped on the way at a bird platform where there were other people, including Tapani and his companions.
I was back home in the evening a quarter to eleven, bound to admit, a bit tired. I guess you can already call that a full working day. The intention was to review the Sastamala and Kokemäki photos in the evening, but the man was so out of battery that the task had to be postponed to the next day. In addition to abundant animal sightings, the day yielded good discussions, learning new things, and passing on knowledge from myself, as well as new bird trip plans both within the framework of the photography society and together with Alan.
I got to bed around two in the morning and set the phone alarm for a quarter to five, as there was a slight chance of foggy landscapes in the morning. I woke up several times during the night and finally got up before the alarm to start the day's chores. First thing in the morning, I checked the weather forecast only to notice that the fog promises had vanished, meaning the weather forecast had changed once again. But it didn't matter, as it only meant I had more time to do mandatory computer work before the morning's shooting.
Animal species of the day
Birds I saw or heard myself
1. Barnacle goose
2. Mew gull
3. Lesser redpoll
4. European herring gull
5. White wagtail
6. Eurasian siskin
7. Western jackdaw
8. Meadow pipit
9. Eurasian nutcracker
10. Common wood pigeon
11. Tree pipit
12. Great crested grebe
13. Hooded crow
14. Red crossbill
15. Hen harrier
16. Black-throated loon
17. Red-throated loon
18. Waders
19. Western yellow wagtail
20. Great cormorant
21. Grey heron
22. Whooper swan
23. Anser goose species
24. Pallid harrier
25. Eurasian sparrowhawk
26. Common crane
27. Eurasian bullfinch
28. Common blackbird
29. European robin
30. White-tailed eagle
31. Common chiffchaff
32. Black woodpecker
33. Mallard
34. Western marsh harrier
35. Owl species
Mammals
1. European hare
2. Stoat
3. Bat species
Saturday resulted in three new bird observation points (Eurasian nutcracker, Western yellow wagtail, pallid harrier), making a total of 147 points accumulated this year, and a new record is looming just 9 points away.
For mammal points, I got to mark that stoat with a big ego.
There were many more bird species of the day, but without binoculars or a spotting scope, I couldn't see everything. Nor did I recognize the calls of all the birds.
Tampere, Finland, September 13, 2026
///
Birkaland-Satakunta: sträckskådning, stäpphök och trandexkursion
Föregående natt gick åt till att vaka – för en gångs skull. Klockan sju på morgonen gav jag mig av till Santalahti i Tammerfors för att följa fåglarnas höststräck på ett evenemang arrangerat av Birkalands ornitologiska förening (Pily ry/BirdLife Pirkanmaa). Jag trodde att jag var sen, men var faktiskt framme i förtid. Morgonen grydde i dimmans tecken, men si**en klarnade ganska snabbt.
Heikki Koivumäki ledde Pily-resan och det fanns andra veteraner på plats, men även nybörjare. En lämplig blandning av intresserade entusiaster på olika nivåer. Nybörjarna frågade om artbestämningstips med mera av veteranerna, som svarade bervilligt. Själv ställde jag också frågor och lärde mig av andras frågor. Jag fick återigen mer bra och användbar lokal kännedom, eftersom Birkaland fortfarande är främmande trakter för mig, även om jag efter nästan fyra års boende här som aktiv natur-entusiast har lärt mig mycket.
Det bästa byte på sträckskådningen i Santalahti var bra bilder på en lekatt. Lekatten hade uppenbarligen ett lite väl stort ego, kanske hade den speglat sig i baksidan av en sked och sett sig själv större på den konvexa ytan än den faktiskt var. Först sprang den sida vid sida med en fälthare och efter den, sedan jagade den vitkindade gäss, men även småfåglar. Människor var den inte alls rädd för, utan kom alldeles bredvid för att stirra på oss. En rolig och skojig filur att följa. Ibland lyckades den hålla sig stilla i ett par sekunder, så att även jag fick bilder på den med min gamla Canon R.
En annan minnesvärd händelse var när en ung storlom kom alldeles intill stranden för att stirra på oss. Jag fick hyfsade bilder på den som minne.
Jag åkte hem från Pilys sträckskådningsinstallation lite före klockan tio. I Santalahti blev jag hungrig och drabbades av portionsavundsjuka, så på hemvägen svängde jag förbi affären för att hämta mikropizzor och fruktsaft. Jag kom hem efter klockan tio, och där blev det en liten matpaus medan bilderna fördes över till datorn. Efter att ha ätit och fört över bilderna gick jag snabbt igenom morgonens skörd, valde ut bilderna som skulle sparas och raderade resten. Jag fixade de nödvändiga sysslorna, och sedan var det redan dags att ge sig av till nästa plats.
Klockan 12.30 åkte jag för att hämta min vän Alan i Birkala, och tillsammans åkte vi till Sastamala för att fotografera kärrhökar och andra fåglar. Stäpphöken var vårt huvudmål och vi såg den också – tack Heikki K. för tipset. Det blev ett årsryss och ett livskryss för både mig och Alan. Vi såg tusentals kajor, blå kärrhökar, en stäpphök eller två, en sparvhök, någon större rovfågel, gäss samt flera småfåglar som förblev oidentifierade. På platsen ropade också en tofsvipa, vilket vi förvånades lite över, eftersom vi trodde att de redan för länge sedan gett sig av söderut.
Från Sastamala åkte vi lite efter klockan fyra till Kumo, till Mutilahti lägerplats/Ala-Kauvatsa ås vindskydd för att hälsa på Tammerfors fotoklubbs tidigare koordinator Tapani och grilla korv – traditionsöverföring när den är som bäst. Eller traditionsöverföringen gällande koordinatoruppgifterna mellan mig och Tapani börjar redan vara avklarad, men jag träffar gärna alltid en fin man. Vi har för övrigt ganska nära kontakt med Tapani, även om han har dragit sig tillbaka från ledaruppgifterna. Korvarna smakade bra för de hungriga och samtidigt fick jag en lättande aha-upplevelse. I början letade jag efter kniven i ryggsäcken, men den fanns inte där. Först våndades jag över att den blivit kvar från förra resan, tills jag kom ihåg att den blev kvar i kompisens bil i slutet av förra resan. I samma veva insåg jag att min korvpinne också måste vara där, vars försvinnande jag redan funderat på tidigare. Skönt så, särskilt kniven är viktig och värdefull för mig. Det är en bra kniv och jag fick den av min far, andra klass, men det som gör den till andra klass är bara något färgfel som inte bekymrar mig ett skvatt. Kniven är ett verktyg och som sådant alldeles utmärkt – tillverkad av Kauhavabor. Samtidigt är den ett minnesföremål från min far.
Efter korvgrillningen skildes våra vägar när Tapani och hans sällskap gav sig av mot Isosuos spångar och jag åkte med min vän till Puurijärvi och Kärjenkallio fågeltorn, eftersom det var meningen att jag skulle leda Tammerfors fotoklubbs tranfotograferingsresa där. En stund väntade vi på parkeringen på eventuella eftersläntrare, tills jag fick ett meddelande från en av klubbens medlemmar om att de redan var i tornet. Trevligt att leda exkursioner för självständiga vuxna när man inte behöver valla alla som småbarn, utan de kan själva ta sig till händelsernas centrum. Det var inte alls klubbens första tranresa till Puurijärvi och medlemmarna har också besökt tornet på egen hand, så det var en välkänd plats för många. Tranresan började klockan 17 och varade ända till skymningen. En stund fick vi vänta på tranornas ankomst, men när de slutligen kom var synen och ljudlandskapet ståtligt. Vi såg minst tusentals tranor, hundratals sädgäss, änder, en brun kärrhök, en havsörn eller två, sångsvanar och småfåglar, och vi hörde fågelljud från skogen och sjön, som dock inte längre är någon sjö utan främst ett våtmarksområde eftersom den har vuxit igen nästan helt. När vi lämnade tornet i skymningen stannade vi på vägen vid en fågelplattform där det fanns andra människor, även Tapani med sällskap.
Jag var tillbaka hemma på kvällen kvart före elva, det måste medges, en aning trött. Det kan man väl redan kalla en fullvärdig arbetsdag. Det var meningen att gå igenom bilderna från Sastamala och Kumo på kvällen, men batteriet var så pass slt på mannen att det var tvunget att skjuta upp jobbet till nästa dag. Förutom rikliga djurobservationer gav dagen goda diskussioner, nytt lärande och att föra vidare kunskap även från min sida, samt nya fågelexkursionsplaner både inom fotoklubbens ramar och på tumanhand med Alan.
Jag kom i säng vid tvåtiden på natten och ställde telefonens väckning på kvart före fem på morgonen, eftersom det fanns en liten chans för dimmiga landskap på morgonen. Jag vaknade flera gånger under natten och steg till slt upp före väckningen och började med dagens sysslor. Det första jag gjorde på morgonen var att kontrollera väderprognosen bara för att upptäcka att dimlöftena hade försvunnit, det vill säga väderprognosen hade ändrats än en gång. Men det gjorde ingenting, för det innebar bara att jag hade mer tid för nödvändigt datorarbete före morgonens fotograferingar.
Dagens djurarter
Fåglar som jag själv såg eller hörde
1. Vitkindad gås
2. Fiskmås
3. Gråsiska
4. Gråtrut
5. Sädesärla
6. Grönsiska
7. Kaja
8. Ängspiplärka
9. Nötkråka
10. Ringduva
11. Trädpiplärka
12. Skäggdopping
13. Kråka
14. Större korsnäbb
15. Blå kärrhök
16. Storlom
17. Smålom
18. Vadare
19. Gulärla
20. Storskarv
21. Gråhäger
22. Sångsvan
23. Sädgåsart
24. Stäpphök
25. Sparvhök
26. Trana
27. Domherre
28. Koltrast
29. Rödhake
30. Havsörn
31. Gransångare
32. Spillkråka
33. Gräsand
34. Brun kärrhök
35. Uggleart
Däggdjur
1. Fälthare
2. Lekatt
3. Fladdermusart
Lördagen gav tre nya fågelobservationspunkter (nötkråka, gulärla, stäpphök), totalt har det samlats 147 punkter i år och ett nytt rekord hägrar bara 9 punkter bort.
På däggdjurspunkterna fick jag anteckna lekatten med det stora egot.
Det fanns många fler fågelarter under dagen, men utan kikare eller tubkikare såg jag inte allt. Jag kände inte heller igen alla fåglars läten.
Tammerfors, Finland, 13.9.2026
///
