22/06/2026
Att få följa samma par under flera år är en ynnest. Det går liksom inte att skynda fram. De senaste åren har jag fått dokumentera deras resa mot att bli föräldrar, moderskapet, när syskon kom, och dem som en familj. Och den här gången var det ännu en stor milstolpe. Dagen Louise och Pontus blev man och fru.
När jag kom till Mary Hill på morgonen hängde regnet i luften, och en stund senare öppnade sig himlen. Trots det slapp vi ta fram paraply en enda gång. Ibland är det nästan som att dagarna vet vad de gör.
First look på Mary Hill, sedan porträtt på Hilleshögs dalar, som var bland det första Louise sa när hon bokade mig att hon ville ha. Louises bukett såg ut som om hon precis sprungit ut på en äng och plockat den själv, lite vilt, lite ostädat, precis så fint som det blir när ingenting är tillrättalagt.
Det är det här som är hela grejen för mig. Inte perfekt väder och perfekta planer, utan att få vara den som finns där genom åren och fångar livet precis som det blir. Steg för steg, milstolpe för milstolpe.
Louise och Pontus, tack för en helt magisk dag, och för att jag fått vara med på så stor del av er resa. Det betyder mer än ni vet. 🤎
