Drönarsupporten

20/01/2026

I snöstormen under nyårsnatten försvann fjorton kor från en gård i Almunge utanför Uppsala.

På nyårsdagen var hagen tom och stängslet var nedrivet. Bonden som känner sina djur väl var säker på sin sak:
“De måste haft panik för de går aldrig igenom stängslet annars. Oavsett om elen är påslagen eller inte. Antingen har de blivit jagade av något rovdjur eller skrämda av grannen som sköt nyårsraketer.”

Sedan dess hade bonden tillsammans med vänner och bekanta letat i skogarna runt om. Den andra januari hittades spår i snön, 800 meter söder om gården. Men det ledde inte till någon framgång. Spåren snöade över och ingen hade sett till korna sedan de försvann.

Men så 4 dagar efter försvinnandet, när bonden och andra sökande sitter i huset efter att ha varit ute och letat, så ser de genom köksfönstret hur nio kor vandrar ut på ängen nedanför. Nio kor hade sökt sig tillbaka, men fem var fortfarande spårlöst försvunna. Teorin hade varit att de kunde ha delat upp sig i två grupper då stängslet var nedrivet på två ställen och den teorin stärktes när de resterande fem inte hade anslutit morgonen därpå.

Den 5:e januari åkte vi dit för att göra ett försök. På vägen dit, några kilometer före gården visade termometern som lägst minus 22. Väl framme var det -19, bra kallare än SMHI:s prognos på -11. Det var oroande. Inte tidigare har vi flugit när det är så kallt och vi visste varken hur drönaren skulle tåla det eller hur bra djuren skulle synas. Drönaren lyfte och tittade på de nio korna som sökt sig tillbaka. De syntes bra, men deras fem kompisar var inte i närheten. Vi började därför söka av området kring gården.

Efter 16 minuter, lite längre än de 15 sekunder vi kaxigt uppskattat att det skulle ta, så observerades en avlång värmekälla 450 meter ifrån drönaren. Det var vid kanten på en tjock tät granplantering. Vi växlade till zoomkameran och identifierade att det rörde sig om minst två kossor men de var långt bort och skymda av några granar. Drönaren förflyttades i sidled och vi och bonden kunde då räkna till en, två, tre, fyra...fem kossor! De var då 950 meter öster om gården.

Men än var det inte över, de behövdes ju fångas in! Vi omgrupperade och ägaren tog traktorn så långt det gick att köra genom snön. Väl på plats höll vi koll på kossorna som hade sprungit in och gömt sig bland granarna. Bonden tog sig fram genom snön och började ropa på sina djur och efter en stund vågade sig alla fem ut och tittade. Men när bonden vände ryggen till för att hämta mat att locka med så stack de iväg och in i på ett hygge. De sprang i snön mellan glest planterade granar, på stigar man kunde se de trampat upp sedan tidigare. Vi hade hela tiden telefonkontakt med bonden som vi guidade till var de sprungit in och efter lite ropande så vände de och vågade de sig tillbaka och kom utspringandes efter bonden.

Först gjordes ett försök att leda hem dem med hjälp av traktorn, men de sprang runt den som yra höns, så en svettig bonde fick istället springa bredvid hela vägen hem till hagen och de andra nio som mötte upp!

Tyvärr krävs spridningstillstånd från Lantmäteriet för många bilder tagna från luften. Här kommer en liten film där vi visar de delar som är undantagna spridningstillstånd.

19/01/2026

I natt hittade vi Borderterriern Dexter!

Dexter hade precis gått hemifrån tillsammans med övriga flocken när han smög i förväg, innan han hunnit bli kopplad. Matte såg hur han hade kommit en bit framför de andra hundarna men när hon ropade på honom så ökade han farten. Han sprang ut på en skogsväg och efter ett krön kunde matte inte längre se honom. På vägen syntes spår från rådjur som han troligen följt efter. Matte såg honom inte, men hon kunde höra hans skall i skogen som blev dovare och dovare. Han rörde sig längre och längre bort och skallen tystnade.
Det här var vid klockan tio på förmiddagen. Sedan dess hade man sökt i skogen med släkt och vänner.

Det hade varit dimma hela dagen och även om vi flyger en drönare som tål regn, snö och dimma, så var temperaturen kring nollan och därför stor risk för isbildning på propellrarna. Det kan resulterar i att drönaren helt tappar lyftkraften och havererar ner i backen.

Därför väntade vi några timmar efter husse hört av sig, tills prognosen såg bättre ut. Strax efter 23 lyfte vi för första gången och gjorde en testflygning. Ingen dimma och ingen isbildning på propellrarna. Söket kunde påbörjas!
Efter cirka 1 timme och 20 minuter såg vi ett djur i en granplantering. Vi tände strålkastaren och där stod Dexter i snön! Han var då 850 meter hemifrån.

Första tiden, precis efter han hittats, så stod och satt han på mer eller minde samma ställe. Men sedan började han röra på sig långsamt i ett mindre område. Han gick fram och tillbaka i en avlång cirkel, utan tydligt mål. Dexter är 13 år och har både nedsatt hörsel och syn och matte berättade hur han ville gå i skenet från pannlampan när de är ute och går i mörkret.

Att hitta Dexter var enkelt, att nå fram till honom var en annan sak. Det var olidligt med snö och matte fick kämpa länge för att nå fram. Det ramlades och kravlades och badades i diverse krondiken och kärr.

Men sakteligen, med en hastighet på cirka 0,5-1 meter per minut, närmade de sig varandra.

Vi kunde följa hur Dexter rörde sig i riktningen matte och en av familjens andra hundar "Aqua" tog sig igenom snön. När de var cirka 40 meter ifrån varandra gick Dexter in i en klunga med unga tjocka granar och vi skymtade bara en liten svag värme signatur. Vi såg inte med drönare vad som hände, men hade hela tiden telefonkontakt med matte berättade hur hon började höra Dexter som gnydde. Hon lockade och pratade med honom och tillslut hörde vi också Dexters gnyende när de tillslut hittade varande!

Vägen tillbaka var den lika olidlig och vi kunde följa med drönaren hur Dexter nästan drunknade i mattes fotspår. Vi landade och tog oss ut i skogen och hjälpte till att bära hem honom. Har var stel och skakade hela vägen till bilen. Troligtvis har han jagat efter något och sedan inte lyckats ta sig tillbaka på grund av all snö.

Väl hemma somnade han snabbt i favorit-bädden, efter 15 timmar i snön och kylan.

26/05/2025

I natt hittade vi ponny:n "Morran" efter 6 minuter!

Morran hade tidigare under dagen kommit till sitt nya hem på en gård i Knutby. Där hade hon fått bekanta sig med två andra hästar i en hage, men blivit rädd och rymt därifrån.

Ägarna och bekanta hade sökt i skogen men allt de hittade var spår i leran 200 meter ifrån där hon försvann.

När vi sökt i 6 minuter så syns en varm punkt mellan träden, i skogen 400 meter från drönaren.

Vi flyger närmare och kan konstatera att det är ett större djur och när vi tänder strålkastaren så kan vi bekräfta att där står en häst! Det är Morran!
Hon är då 925 meter ifrån gården.

Husse och en granne åker på en skogsväg så nära de kan komma Morran och blir därefter guidade av drönaren in i skogen. Vi håller koll så att Morran inte blir rädd och springer därifrån samt instruerar dem att prata lugnt och ta sig försiktigt fram, så att hon förstår att det är snälla människor som kommer i mörkret.

Morran har hört dem på långt håll och blir orolig när de börjar närma sig. Hon rör sig fram och tillbaka på en liten yta och tittar intensivt på varelserna som går mot henne. De stannar cirka 50 meter ifrån och pratar lugnt med henne en stund. Sedan närmar de sig henne långsamt och lockar till sig henne med prasslet från en påse med morötter.

När hon äter några morötter kan husse ta tag i grimman och hon är infångad! Hon kan därefter ledas vägen tillbaka till hem!

22/04/2025

Igår kväll åkte vi till Upplands Väsby för att leta efter hunden "Tasha" som försvunnit.

Tasha hade varit på brukshundklubben tillsammans med matte och några andra "brukshundsklubbare" när hon plötsligt var försvunnen ur inhängnaden.

Hon hade ett cirka 2 meter långt läderkoppel efter sig så risken fanns att hon kunde fastna. Ägarna var också övertygade att hon skulle kommit tillbaka om hon var lös.

Det fanns en öppning i ena hörnet på inhängnaden som ledde till ett enormt tjockt snår. Det var det hetaste spåret så mycket energi hade lagts ner på att söka igenom det så gott det gick, men man såg inte mer en någon meter framför sig. Men Tasha kunde också ha ha sökt sig i någon annan riktning eller tagit sig förbi/igenom snåret.

En stor uppslutning av andra hundägare hade engagerat sig i försvinnandet och hjälpte till att söka i området runt omkring, men utan resultat.

När vi kom dit var klockan strax innan åtta och Tasha som hade försvunnit vid 11 tiden på förmiddagen hade nu varit borta i 9 timmar.

Vi tog upp drönaren och började ändå titta i snåret. Av erfarenhet är hundar som fastnar instinktivt ofta helt tysta och inte ger sig tillkänna ens för ägarna.

Direkt syntes fåglar och små gnagare, men det var också en annan större värme signatur som kunde urskiljas under grenarna. Vi vred lite på drönare och växlade till den vanliga kameran och zoomade in. Vitt och nyanser av brunt. Det kändes för lätt för att vara sant men så vred djuret på huvudet och man såg då tydligt att det var Tasha som tittade fram genom grenarna! Hon vara bara 15 meter in i snåret.

Alla blev så såklart glada men nu behövde man ta sig till henne och ta loss henne.

När vi va 5 meter ifrån gav hon ifrån sig ett enda kort gny. När vi började slåss med genar och tagbuskar och hon förstod att vi och matte var påväg fram, så började hon gny otåligt.

När vi först var en meter ifrån kunde man faktiskt se henne där hon låg under buskarna. Med kopplet fast runt rötter och tunna stammar.

Vi kunde koppla loss kopplet och bar ut Tasha till matte som tog henne i famnen! 😊

Ett väldigt kort sök som maximalt tog någon minut från att vi började söka tills att vi kunde bekräfta att det var Tasha. Ett bra exempel på den enorma hjälpen drönare kan vara och hur man ovanifrån och med värmekamera kan se igenom även väldigt tjock växtlighet.

Vi kommer uppdatera inlägget med en video hur det såg ut från drönaren, förhoppningsvis senare ikväll.

17/01/2025

För två dagar sedan åkte vi till Finspång och hittade den lilla hunden "Too-Ticki" som varit på rymmen i ett och ett halvt dygn.

Efter 15 minuters flygning såg vi en liten liten prick med värmekameran. Pricken lystes upp med drönarens strålkastare och vi såg direkt att det var hunden. Hon låg då bredvid Riksväg 51, huvudleden genom Finspång.

Med hjälp av Räddningstjänsten Finspång som för ett ögonblick kunde stänga av vägen i båda riktningarna, vågade man låta en av ägarens systrar närma sig Too-Ticki.

Systern hade med sig sin egna hund och med lite guidning av drönaren var hunden låg, hittade "hundkompisen" Too-Ticki. Efter lite skinka lät hon sig bli upplyft och buren till säkerhet.

Vi var beredda att hon skulle springa därifrån och att vi skulle följa vart hon tog vägen med drönaren. Då skulle vi ändå uppnått syftet att driva bort henne från vägen, när det nu var säkert att göra så. Att det skulle gå så här bra var inget vi vågade hoppas på!

Ett bra samarbete med räddningstjänsten och råd från Rymling!

Så småningom kommer en liten film på infångandet!

Artikeln är öppen!

Familjen Widgren är hundvakt åt tiken Too-Ticki som plötsligt försvann. Men efter närmare ett och ett halvt dygn hittades hon tack vare en mängd...

14/01/2025

Idag lyckades vi fånga in den här krabaten efter nästan ett dygn på vift!

Som så många gånger tidigare var allmänhetens observationer och hjälp avgörande, eller i alla fall till stor hjälp för att hunden kunde komma till rätta. Med hjälp av drönarens värmekamera kunde vi se hur hunden var rädd och gömde sig för de som sökte, men var bara 20 meter ifrån ägarna. Det var mörkt och högt gräs men drönaren kunde följa honom utan några problem.

Med guidning över telefon tog det ca 10 minuter innan valpen vågade sig hela vägen fram till husse och matte. Som fick sitta i mörkret och lita på att vi faktiskt såg hur hunden sprang omkring bara några meter ifrån dem.

För en gång skull går filmen under undantagen för att inte behöva söka spridningstillstånd från Lantmäteriet och vi behöver därför inte vänta 80 arbetsdagar för att kunna visa drönarfilmen.
En film läggs förhoppningsvis ut under kommande dagarna! 😁

13/01/2025

På nyårsafton ringer Susanne från Rymling och frågar om vi har möjlighet att leta efter en hund som blivit skrämd av fyrverkerier.

Hon hade blivit kontaktad av en hundägare som varit ute med sin hund på eftermiddagen för att låta hunden springa av sig innan tolvslaget. Hunden var rädd för fyrverkerier och när de var på väg hem så smäller det i närheten.

Hunden blir livrädd och drar iväg i skogen med en långlina på 15 meter efter sig. Ägaren letar själv och tillsammans med bekanta men lyckas inte hitta hunden. Sannolikheten att den fastnat är hög, men hur långt den hunnit ta sig är frågan.

Tyvärr råder flygförbud i stora delar av området och att få tillstånd på nyårsafton blir svårt. Drönare är därför nästan uteslutet men vi kommer överens med Susanne att vi ändå åker dit och söker en stund till fots.

Vi möter upp ägaren som visar oss var hunden försvann. Det är ett brant berg den sprungit upp för. Träden står glest med det är vissa partier av taggbuskar som inte går att se igenom. Har hunden sprungit in där och fastnat? Vi går runt och lyser med starka lampor för att förhoppningsvis se någon reflektion. Antingen hundens ögon som speglas eller selet som har reflex i sig.

Susanne ansluter som föreslår att vi ska åka till andra sidan berget och börja gå därifrån. Vi alla åker dit och går utspridda på en rad upp för berget och letar. När vi kommit upp på toppen börjar vi gå ner för berget på måfå och plötsligt blänker det till. Cirka 50 meter nedanför syns tydligt reflexen i selet och hundens mörka siluett. Hunden står tyst och observerar och vi kan se att den sitter fast. Vi ropar på Susanne och ringer ägaren, samtidigt som vi försiktigt går mot hunden.

När hunden inser att vi har upptäckt och är på väg mot den, börjar den skälla. Vi pratar lugnt så att den ska förstår att vi inte är ett hot, men den är osäker och rädd. I drygt 5 timmar har den suttit fast med fyrverkerier som smäller runt omkring.

Man fick nästan ligga ned för att inte ramla och halka ned för berget. Det var oerhört brant. Men väl framme beslutar vi tillsammans med Susanne att det säkraste är att invänta ägaren innan vi börjar trassla ur linan.

När ägaren kommer fram lugnar hunden ner sig och blir väldigt glad av att få återförenas. Vi får alla några pussar och kan bege oss tillbaka mot bilarna, samtidigt som de första snöflingorna faller inför den annalkande snöstormen.

Ett bra slt på 2024 och skönt att hunden hittades innan tolvslaget!

Hunden hade hunnit 300 meter (fågelvägen) innan linan blev knuten runt ett träd.
När panikslagna hundar springer bort och fastnar, kan det ibland vara tur i oturen att de just fastnar och hittas i tid. En hund som springer bort i panik kan ibland råka ut för olyckor och de kan också vara väldigt besvärliga att fånga in.

16/06/2024

Rädda rådjurskiden från slåtterdöden!
Vi hittar dem med vår drönare med värmekamera och lyfter iväg dem innan ni skördar!

Kiden är fortfarande för små för att hoppa iväg när skördemaskinerna kommer. De ligger instinktivt helt stilla och blir tragiskt ihjälkörda, ofta framför sina förtvivlade mammor som är alldeles i närheten.

Med hjälp av värmekameran på vår drönare kan vi upptäcka kiden när de ligger i det höga gräset och lyfta undan dem innan ni skördar.
Hör av er till oss och se om vi kan hjälpa er rädda de små liven!

Vi är tillgängliga framförallt i Stockholms och Upplands län, men kan resa vi behov eller förmedla kontakter i övriga landet!

31/05/2024

Vi har precis hittat hunden Amy, en Leonberger tik som suttit fast i skogen i nästa 5 dagar!

Vi hittade Amy med drönarens värmekamera i ett område som Sune ID Hund markerat i. Där satt hon fast med den 15 meter långa linan i ett lerigt och vått träsk. Tur i oturen så hade hon tillgång till både vatten och skydd mot solen, i de senaste dagarnas hätta.

Vi lägger så småningom ut en film här på vår Facebook-sida på hur det såg ut när vi hittade henne och när ägarna kommer fram och hämtar henne!

12/05/2024

Efter tre dygn fast i skogen hittade vi hunden Benji!

För en vecka sedan åkte vi ner till en bit utanför Vetlanda, för att söka efter den 1,5-åriga hunden Benji som sprungit iväg med en lång läderlina efter sig. Eftersom han hade en långlina var frågan inte om, utan var han fastnat. Samt hade han möjlighet att ta sig loss eller hade han fastnat så att han inte kunde tugga sönder kopplet eller backa ur halsbandet.

Ägarna och många andra letade förtvivlat i de enorma skogarna runt omkring men kunde inte lokalisera honom. Då och då tyckte de höra skall i skogen, men de var inte säkra på att det var Benji och inte heller varifrån det kom. Det är också så att hundar som sitter fast ofta blir instinktivt helt tysta för att inte locka till sig rovdjur. Det gör det väldigt komplicerat för hundarna svarar inte när man ropar och de kan ligga tysta och trycka när man bara går någon meter ifrån.

Efter två dygn utan resultat hittade ägarna oss genom ett tips från en av våra följare här på Facebook. Vi åkte ner från Stockholm och kom fram sent natten till måndagen och sov några timmar tills det blev ljust. När vi håller på att packa upp drönaren säger vi lite skämtsamt till matte att hon kan stanna kvar om vi skulle hitta Benji under första flygningen. När vi strax ska starta så hör vi skall ifrån den skog Benji försvann in i 3 dagar tidigare. Vi tar snabbt upp drönaren och börjar söka i området.

En fågel i ett träd, ett rådjur som hoppar omkring men tillsynes inte med en hund efter sig. Vi börjar flyga i ett rutmönster och ser då en liten värmekälla i periferin. Vi flyger dit och kan konstatera att det nog är en myrstack som ger utslag i värmekameran. Men när drönare hovrar över myrstacken och vi tittar runt omkring så syns två varma prickar 30 meter därifrån.

Den ena lite svagare än den andra som talade för att det var ett djur som legat ned och värmt upp marken, men som nu flyttat sig någon meter. Vi växlade till den vanliga kameran och zoomade in men kunde inte se vad det var för något djur. Det var tjock dimma och växtlighet som skymde si**en, så vi flyttade drönaren i sidled för att få en annan vinkel.

Nu började det tydas ett djur genom dimman. Det låg ner, det var svart med lite ljusa bakben och tittade intensivt upp mot drönaren samtidigt som den vred på huvudet för att tyda det konstiga ljudet ovanifrån. Vi hade redan gjort matte lite försiktigt uppmärksam på att här var det ett djur som var intressant men sa nu indirekt åt henne att nu måste du titta, det här är Benji.

Vi flyttade drönaren ytterligare lite och zoomade in och där såg man tydligt Benji som gick och nosade på marken och med hans läderhalsband fortfarande kvar.

"Det är han! Det är han! Det är han!" Ropar matte, helt överlycklig och kan knappt tro att det är sant. Hon trodde nästan inte att hon skulle få se honom igen, att han sprungit långt bort och fastnat och aldrig skulle hittas.

Men nu kom nästa fråga: satt Benji fast i kopplet eller låg han bara där i skogen? Vi kunde så småningom se läderlinan bredvid honom så han satt med all sannolikhet fast, så då var det bara att gå och hämta honom. Men med försiktighet så att han inte skulle bli rädd, drabbas av panik och få kraften att slita sig loss. Det är vanligt att hundar som varit borta en längre tid blir förvildade och är så stressade att de inte direkt känner igen sina ägare.

Tillsammans med matte började vi gå in i skogen, guidad av drönaren ovanför. Det var vått, snårigt och eländigt. Först blev vi lurade av myrstacken men kom sedan på rätt kurs. Matte instruerades att prata lugnt och försiktigt när hon gick fram så att han skulle förstå att det inte var någon fara. Först när hon var cirka 12 meter ifrån började Benji “försvars-skälla” och vid 7 meter förstod han att det var matte som kom i skogen och började vifta på svansen. Han gnydde och mötte matte med massvis med pussar samtidigt som han undrade varför de tagit sån tid. Han var ju inte långt borta.

Benji återfanns bara 320 meter hemifrån, i den skog han sprang in i. Med stor sannolikhet fastnade han inte långt efter att han försvann och har befunnit sig på samma plats sedan dess. Han har undgått många nosar och folk som sökt och mest troligt legat tyst och tryck förutom när han blivit skrämd och skällt på andra djur eller väsen i skogen.

Benji hade inte en skråma och var inte heller speciellt törstig. Det hade regnat mycket dagen innan så han hade nog kunnat få i sig vatten, men var väldigt hungrig. En tacksam familj var glad att ha fått tillbaka sin familjemedlem. Benji var nästan sig lik men har nog varit med om mycket under sina tre dygn fast i skogen.

Om drygt 2 veckor kan vi dela med oss hur det såg ut från drönaren, då Lantmäteriet granskat så det inte finns med några försvarshemligheter!

Följ oss så missar du inte filmen!